Skymning, giv icke rosor lyrics by Jane Gernandt Claire
Skymning, giv mig ej rosor, blundande glömska mig giv.
Dagen har varit dunkel och svept i moln som mitt liv
och jag sitter vid föstret, men kan ej se att sy
länst därnere i väster brinner en rosensky.
En rosensky som speglar sin glöd i min egen håg
bortom tysta tankars sakta glidande tåg…
Skymning, giv mig ej rosor, glömska, glömska mig giv!
Dagen är död och jag sydde en svepeduk till mitt liv
men varför tändes en flamma när det lider mot natt och höst
varför går jag mot kvällen med en purpurbrand i mitt bröst?
Twilight, don’t bring roses
Twilight, don’t bring roses, bring eyes-closed oblivion
The day was dark and covered in clouds just as my life
And I sit at the window, but cannot see to stitch
In the far west a rose-sky flames
A rose-sky mirroring it’s soul in mine
beyond the slow gliding train of quiet thoughts…
Twilight, don’t bring roses, bring me oblivion!
The day is dead and I have stitched a shroud for my life
but why lights a flame up when night and autumn come
why do I walk toward the evening with a crimson fire in my heart?