Den sjuka flickans sång by Dag Wirsén
Tysta minne af flydda dagar,
Som i djupet af hjertat klagar,
Hvad du bådar jag anar nog;
Ack, du qvider som fogeln qvider
När i kulna novembertider
Han förglömt sig i nordanskog.
Om han flaxar med frusna vingar,
Om till söder hans längtan svingar
Långt från dimmor och långt från snö,
Intet hjelper. För sent att fara!
Om han flöge, han skulle bara
Under frostiga skurar dö,
O, när intet dig mer kan rädda,
Då är bättre att tyst dig bädda
Under granen i ro till slut,
Fogel, bättre att barmen luta
Tätt mot mossan och blicken sluta
Och i toner få andas ut!
Song of the sick maiden translation by Hélène Lindqvist
Silent memory of gone by days
wailing deep in the heart
what you mean, I can understand;
Oh, your moan is like that of a bird when in late November
he finds himself still in the northern forests
If he batters his frozen wings
his longing sweeping southwards
far away from fog and snow,
Nothing helps – to late to depart!
If he flew he would die under frosty skies
Oh, when nothing more can save you
it is better to lie in silence
under a fir tree, finally in peace
Bird, better to lean your bosom
close to the moss and close your eyes
And expire in music!